En ny glasyr gör intåg i mitt glasyrbibliotek.

Att ta fram nya glasyrer kräver tid. Tid för att väga upp. Tid för att testa och testa lite till. Tid för att bränna – oftast i flera omgångar eftersom det är ännu mer testande däremellan. Men ibland så händer det att man hittar ett riktigt guldkorn. Denna glasyren är en sådan som jag inte bara kunde vara utan. Glasyren är krämfärgad men bryter i brunröd där den ligger tunnare på kanter. Beroende på vilken typ av lera som glaseras kan den bli mer eller mindre röd i nyansen.